Jag blev återigen inbjuden till att spela på Götadiscot. Inspelat live i Göteborg inför en publik på ca 50.000 personer. Detta event var en del av nationaldagsfirandet och hölls årligen på Götaplatsen, som förvandlades till ett enormt dansgolv. Så stort att det faktiskt togs upp i Guinness Rekordbok för största discopublik i världen. Det blev ett uppträdande på ca 20 minuter, där jag fick spela vad jag ville. Det blev som en mini-kväll, hip-hop, techno och lite kommersiella hits.
Här kan man höra min skoj-remix på “Bryan Adams-Summer Of 69” och under spelningen så mixades nya singeln ”Another Gate” in i setet och inför denna stora publik. Tänk att det är precis så här det funkar idag, artister producerar sin musik och åker sedan runt som DJs och spelar andras och sin egen musik på stora event. Det var sannerligen inte vanligt 1993, då artister var artister och spelade live, och DJs spelade skivor, punkt!
Detta finns även inspelat på video. Är någon sugen på att se det?
Jag är 19 år (fyller senare på året 20 år). Trots min tämligen unga ålder så känner jag mig ganska etablerad som DJ. Jag upplever också att jag har bättre koll på musiken och det totala utbudet som finns. I början hade man ju ingen koll, utan såg bara lite vad de olika butikerna erbjöd, men nu började jag få en bättre överblick.
Basen i det man spelade var house, men r’n’b & hiphop var självklara inslag, likaså technon, som allt som var snabbt och hårt kallades i folkmun, undantaget euro-diskon, som blev ett begrepp detta år. Det var inget jag tyckte så bra om. De största euro-låtarna hanterades av mig som valfri hit i valfri genre, dvs vissa låtar blev man tvungen att spela.
Jag skapade även ett års-medley, med 78 låtar som var stora under 1992, men denna mix här fokuserar på låtar som jag själv tycker är värda att minnas och som kan vara kul att höra idag. (Års-medlyt hittar du längre ner på sidan)
Här på YouTube kan du samtidigt se alla bildomslag från skivorna.
Ministry Of Sounds lokaler är 35 grader varma och jag minns hur svetten bara rann innanför kläderna, trots att vi bara stod still och väntade. Men så drar finalen igång och det blir tävling. Nu glömmer vi skiten med väntan och går upp och kör. Den första delen av setet sitter, men den andra delen sitter inte exakt så bra som det var tänkt. På vägen ner från scenen kom Q-Bert fram och berömde mig för min scratching.
Det räckte till en femte plats i denna VM-final, vilket vi är mycket nöjda med. Jag tror i efterhand inte det hade spelat någon roll om vi satt allting perfekt, för utgången av tävlingen, även om vissa trodde att både andra och tredjeplatsen kanske hade gått att nå, även med det vi presterade.
Istället kom två pigga italienare på tredje plats. De hoppade runt varandra, scratchade och mixade samspelt. På andra plats kom två franska DJs och en kille som rappade, även dessa mycket duktiga och samspelta. Det släppte senare skivor som ”Alliance Ethnik”. På första plats kom USA, med Q-Bert, DJ Apollo samt Mix Master Mike, som senare blev Beastie Boys DJ. De var alla tre mycket duktiga och körde ett program som bara byggde på scratch. Tänk att en DJ styr bastrumman, en annan virveltrumman och den tredje bygger en melodi på toppen. Ungefär så varvas det under 6 minuter i en orgie av scratch och coola passager. Eftersom alla tre höll absolut världsklass så kunde det skapa ett ljudlandskap av allt gnuggande som man aldrig hade hört innan. De vinner detta år och sedan två år till på raken, ja de var både duktiga, nyskapande och fokus lades igen på teknik kring DJn istället för pajas-konster.
Något jag tar med från tävlingen är att en av domarna, Ben Liebrand, mannen med stort M och som medverkat på 100-tals skivor, hade oss på en andra plats. Han hade förstått precis allt det vi ville förmedla. Stort! Hela tävlingen distribuerades sedan ut i hela världen genom videokassetter, vars tidigare års upplagor jag själv hade sett så många, många gånger.
Tävlingen ägde rum under en mycket lång och varm dag på Ministry Of Sound i London.. Det började med kvalet ”Eliminations” som började mitt på dagen. En utdragen historia där 21 deltagare från hela världen skulle bli 8 till finalen. Hela dagen för publikens del är tänkt att först presentera ett kval varvat med uppträdanden och senare på kvällen finalen varvat med uppträdanden.
Vi går upp och kör vårt set och allt funkar som det skall. Det är en förkortad variant på 4 minuter där en del av trixen är borta, men som ändå innehåller det mest vitala. Kreativiteten bland de andra länderna vet inga gränser, i och med de nya reglerna. Vi får uppleva hur syntar, samplers, cd-spelare, rappare, gameboyspel, diskoljus och DJ-utrustning som är uppbyggda på scenen på de mest otänkbara sätt. Men det finns också de som ensamma, eller som team, uppträder mer som vi med endast mixer och grammofoner. Hur skulle domarna värdera dessa olika tillvägagångssätt? Det går vägen och vi tar oss, med detta setet, till final.
