Inspelad live från Götadiscot i Göteborg inför en publik på ca 30.000 personer. Detta event var en del av nationaldagsfirandet och hölls årligen på Götaplatsen, som förvandlades till ett enormt dansgolv. Så stort att det faktiskt togs upp i Guinness Rekordbok för största discopublik i världen.
Några år tidigare hade jag själv stått i publiken och drömt om att få spela där. Nu blev jag istället inbjuden att spela. Man var egentligen tvungen att hålla sig till musikprofilen som arrangören Gillet ville ha, dvs endast party-musik, men vi kom överens om att jag fick göra ett uppträdande på 20 minuter, där jag fick spela vad jag ville. Det blev som en mini-kväll, hip-hop, techno och lite kommersiella hits.
Jag är 18 år (fyller senare på året 19 år). Jag går ut gymnasiet och DJ blir mitt jobb. När man jobbar heltid som DJ som plöjer man så otroligt mycket musik varje vecka. Det gäller också att vara öppen för nya stilar och trender. Ligga steget före mina gäster, så när det kommer önskningar, så vet man vad gästen pratar om och kan spela det om det passar.
Soul har aldrig varit min starka sida även jag ibland uppskattar det idag, likt jazz, som jag aldrig någonsin trodde jag skulle gilla. Ihop med Acid Jazz som blev stort under året så kom det en del musik som jag gav en extra chans. Mixen inleds med några favoriter i den lite souligare skolan. Detta är också året då techno faktiskt blir efterfrågat på vanliga klubbar. Den lite hårdare musiken tilltalade allt fler och vi fick också många stora hits i denna genre.
Jag har tidigare pratat om min kärlek till musik som haft Rolands trummaskin TR-808 som bas och avslutningsvis så kan vi höra hur Underground Resistance får till svänget med en 808a som kryddas med acid-maskinen TB-303.
Här på YouTube kan du samtidigt se alla bildomslag från skivorna.
Jag är 17 år (fyller senare på året 18 år). Nu är jag ju DJ på riktigt, vilket syns på mina inköp. Man fick lära sig av sina nya kollegor, man lyssnade och snackade med varandra om vilka skivor som var bra, dåliga och även funkade bra och dåligt på golvet. Även till vilka butiker man borde gå och kolla på skivor.
Här är verkligen en skön samling musik, från hip-hop och r’n’b till house och techno. När man spelar låtar på dansgolv och ser folk ha kul till musiken, så skapas en helt ny relation till musiken. Ibland kan en udda låt man normalt sett inte ens köpt, skapa fina minnen. Men det allra roligaste är när låtar som slår en som en käftsmäll vid första lyssningen, blir hits över tid. 1990 års främsta exempel jag tänker på är Snap-The Power och KLF-What Time Is Love. Dessa låtar spelade man med glädje under en lång period.
Här på YouTube kan du samtidigt se alla bildomslag från skivorna.
Jag är 16 år (fyller senare på året 17 år). Jag hade året innan köpt en DJ-bänk med 2st Technics 1200-grammofoner som jag tränade med hemma. Detta år får jag också mina första jobb, vilket gör att nu börjar jag köpa skivor för min publik. Det finns vissa låtar som jag verkligen gillar som även publiken gillar, men det blir också tydligt att publiken ofta har väldigt dålig smak 😉 (tänk att det varit sig likt i 30 år)
Vid denna tid var det också näst intill omöjligt att bara spela ny musik rakt igenom, utan det förväntades att man blandade och gav. Lite dans (house, techno, r’n’b), lite pop/rock, någon klassiker och sen tillbaka igen. Denna 1989-mix kanske man kunde kommit undan med, då det är lite av det bästa av det bästa, men jag tror den skulle anses som ganska ”tung”, som man sa om en del klubbmusik.
Här blir ändå en skön blandning av låtar man totalt sätt ändå spelade som allra mest under 1989. Såväl house, både kommersiell och lite underground, som party-vänlig hip-hop och r’n’b.
Här på YouTube kan du samtidigt se alla bildomslag från skivorna.
1989 In The Mix – Samplern ja, historien om Black Box - Ride On Time innehåller det mesta om det jag pratat om de två tidigare åren. Det började med att en italiensk DJ lekte med acapellan till Loleatta Holloway – Love Sensation i sina DJ-set med just en sampler. Idén var såpass bra att man spelade in den och skrev då samtidigt pianoslingan och skapade ett arrangemang kring acapellan. Låten blev ju kanonbra men några rättigheter fanns inte på denna stöld, så man fick snabbt tänka om när man licensierade den till engelska Deconstruction.
Man bytte då ut sången mot en nyinspelad sång av Heather Small, senare känd som M-People, och det är den vokalinsatsen som faktiskt hörts under alla åren. Det är först nu på några jubileumsutgåvor av låten som Loleatta Holloway används igen, precis som det var tänkt från början. Även om Sverige allt som oftast fungerande som ett u-land när det gällde ny dansmusik, så lyckades denna låt nå en andra plats på den svenska singellistan.
25.42 in i mixen hittar vi en fin dub-version och om vi tittar närmre på vem som ligger bakom den så hittar vi Phil Wilde som något år senare formade 2 Unlimited. Det känns också kul att en del svensk dansmusik nu var såpass bra att det platsar både på dansgolven och i denna mix som minns tillbaka på 1989. Du hör bland annat Rob ’N’ Raz, Stonebridge och Stonefunkers.
I övrigt så präglas denna mix väldigt mycket av mitt första år som DJ. Det är många skivor som jag aldrig köpt eller ens känt till, om det inte var för att jag spenderade så mycket tid i skivbutiker, letandes efter ny härlig musik att spela ut.
Jag är 15 år (fyller senare på året 16 år). Nu är det bara hip-hop eller house i alla dess former som tar min uppmärksamhet i året som kom att kallas ”Summer of Love”, baserat på euforin kring acid house och rave-scen som började ta form. Med detta följde naturligtvis otroligt mycket bra musik!
Jag tror det funkiga och coola kring hip-hopen gjorde den intressant, tillsammans med alla samples från 70-talet med slingor och samples som inte jag hade hört förut. Att återanvända en bra slinga, som är och förblir en bra slinga och sedan rappa på den, tillsammans med trummaskiner, gjorde uppenbart tricket. Här slog också en viss Dr Dre igenom med dunder och brak genom NWA. Tänk att var man sitter med hans lurar i öronen så här 32 år senare (Beats/Apple).
För mig som gillade ljudet av syntar så var användningen/missbruket av Rolands acid-maskin TB-303 en välsignelse. Helst skulle den kompas av trummaskinen TR-808. Gjordes det på rätt sätt behövdes inget annat. (Lyssna exakt en timma in i mixen, wow!) Eller så kunde man göra som Todd Terry, sampla allt möjligt och sätta ihop det med sin patenterade trum-programmering.
Här på YouTube kan du samtidigt se alla bildomslag från skivorna.
1988 In The Mix – Samplern, jag börjar känna mig lite tjatig, men faktum är att det utan tvekan är det mest använda instrumentet i hela denna mix. Nästan all musik upp till 30 minuter in i denna mix innehåller mängder av samples, om inte hela musikbakgrunden rent av baseras på en annan låt. Låtarna därefter är inte sämre på något sätt, och känner man till det är det svårt att inte höra samplern precis överallt, i trummor, i röster och inte minst i alla kollage-liknande ljudlandskap.
Men att stjäla som simpla tjuvar handlade detta inte om, utan istället möjligheten till att vara kreativ, utan begränsningar. Tyvärr lärde sig många den hårda vägen då de stora skivbolagen inte tolererade denna nya konst, i alla fall inte utan tillstånd.
Den dålige basisten Roland TB-303, som inte alls lät som en bas, helt plötsligt blev ett av det mest använda instrumenten. Acid var på allas läppar. Den glada gula gubben syntes på många skivor och en “acid house remix” var det hetaste man kunde få tag på. Det ironiska är att D-Mobs hit We call it acieeed inte alls innehöll någon TB-303. Den låten som toppade danslistor världen över och även låg 3a på Englands singellista, blev ändå som ett signum för hela 1988, då själva vokalfrasen “acieeed” gapades i tid och otid, precis överallt.
