pierrej

Also available on Spotify, Apple Music, iTunes, Juno & Beatport

This was available on the compilation ”I Love Techno 2004” mixed by Steve Redhead and other compilations mixed by Patrik Skoog and DJ Preach.

Also available on Spotify, Apple Music, iTunes, Juno & Beatport

2004 års version på min vinjett till SVTs program Fotbollskväll.

Also available on Spotify, Apple Music, iTunes, Juno & Beatport

Det som hade tagit mest skruv var artisten ”Hertz” och förutom släpp på egna etiketten Sway så blev det även släpp på många kända etiketter. Till exempel Primate, Recycled Loops, Mankind, Wet Musik, Zync och Zync Grooves för att nämna några. Detta var verkligen heta etiketter att vara med på vid denna tid.

Under hösten 2003 efter konkursen så fick jag frågan om jag ville ta mina etiketter och flytta dem till holländska Triple Vision, för att sedan fortsätta bedriva min verksamhet på samma sätt fast med holländsk bas. De hade även en plan klar för att hämta hem ett eventuellt lager om de bara fick min fullmakt. Detta lät som en bra plan så vi kom överens om att göra så.

Detta blev första släppet på SWAY, gjort från Holland. Låtarna är döpta efter mina 2 barn, Julia och Linus. Och sedan Dean Martin då av förklarliga skäl. “Juila, Linus & Dean Martin”, vilket perfekt EP-namn 😉

Also available on Spotify, Apple Music, iTunes, Juno & Beatport

Eftersom distributören Prime i England gick i konkurs 2003 precis efter att denna skivan kom ut, så passar jag här på att berätta hela historien om hur techno-ettiketten SWAY kom till och även vart jag stod hösten 2003 när detta var ett faktum;

Sway kom till som min tredje label och som skulle fokusera på techno, tillskillnad från Q och Abyss som redan var i full gång.
Johan Bacto arrangerar fester i Jönköping och nu var det dags för ”Mankind 3”, där festen bär samma namn som en av hans skivetiketter, dit han lyckades få stora technostjärnor bokade. Den 13 april 2002 var det dags för Rino Cerrone och James Ruskin. Tommy och jag avgudade nästan Rino Cerrone, så dit skulle vi absolut åka och kolla. Sagt och gjort, vi åkte och fick en rejäl dos riktig techno presenterat på rätt sätt. Rino var grymt duktig och spelade mycket bra musik. Eftersom jag kände Johan så pass väl så hamnade jag även backstage i VIP-rummet. Där satt bland andra, killar kända som Hardcell, Tobias Von Hofsten och Mhonolink. Jag knöt kontakter och det dröjde inte länge förrän jag hemma igen ställde frågan om de, en efter en, var sugna på att producera ihop med mig precis som Johan hade gjort.

Svaret blev ja i samtliga fall och arbetssättet var i princip identiskt undantaget att vi åkte och bada mellan låtarna om det var sommar. Först ut var Tobias Von Hofsten. Jag betalade flygresa ner från Stockholm. Åkte och hämtade Tobias på Landvetter, så åkte vi ut till mig. Här satte vi fart och jobbade. På kvällen bjöd jag på mat och sedan sov Tobias över här. Dagen efter körde vi på igen och när eftermiddagen kom så körde jag upp Tobias till Landvetter och han flög hem. Då hade vi gjort flera låtar, samt en remix på ett tidigare släpp som Johan och jag hade gjort. Det kom sedan att bli det första släppet på min nystartade techno-etikett ”Sway”. Namnet, alltså svängning, syftade fyndigt på mitt artist-namn Hertz. Något som Henrik B och jag värkte fram under ett telefonsamtal.

Totalt så blev det 30 skivor gjorda med Prime på mina skivbolag, femton stycken på Q-Records, åtta på Abyss och sju släpp på Sway mellan hösten 2001 till hösten 2003 när det som inte fick hända precis hände. Prime Distribution i London som vi jobbat med hela tiden, går i konkurs. Mattan rycktes undan och ingen visste riktigt hur man skulle gå vidare. Det gällde ju 100-tals skivbolag som jobbade precis som vi. Lagret man hade, kommande skivor, pengar, ja allt blev ju kaos. Vi hade valt att ha alla pengar innestående hela tiden, då vi hade ett rätt stort flöde av släpp och därmed ständigt nya kostnader, vilket gjorde att vi inte tog ut en enda krona på dessa 30 skivor.

De flesta skivorna stod jag ju själv bakom även som upphovsman och artist. Personligen förlorade jag två års arbete, men vi hade några släpp med andra artister också. Tack och lov hade jag varit tydlig med kontrakt i våra överenskommelser både muntligt och skriftligt. Överenskommelsen var enkel, vi skulle dela lika på alla intäkter som kom in när kostnaderna var täckta. Nu kom inte en enda krona in, men jag hade kostnader på flygresor, mat och sedan otroligt många timmar med allt administrativt jobb som det innebar att driva dessa tre skivbolag. Tyvärr blev det alltså inga utbetalningar till de som medverkat på dessa släpp och inte till mig heller. Vad beträffar ekonomin så stod jag för allt, gick alltså back och fick ta hela smällen själv.

Men en sak hade jag kvar, och det var det jag hade byggt upp. Det som började som en skön dröm under frisbeegolf hade realiserats och mer därtill. Carl Cox, som ständigt skickade feedback i brevform på posten, i pappfärgade A6-kuvert, skrev i sitt sista brev precis innan konkursen; ”For me you guys haven’t released a bad Abyss yet! Abyss and Q are my favourite progressive labels. Well done!”

Och han var inte ensam, för vi hade blivit spelade och hamnat i top-10-listor av bland andra Dave Clarke, Jeff Mills, Cari Lekebusch, Pascal FEOS, Adam Beyer, Dave Angel, Samuel L Session, Saeed & Palash, Timo Maas, Deep Dish, Peace Division, Danny Tenaglia, Seb Fontaine, Judge Jules, Lexicon Avenue, Lemon 8, Chab, Mixmaster, Bryan Zentz, Angel Alanis, DJ Remy, Henrik B, James Holden, DJ Nukem, Mr C, Josh Wink, Mauro Picotto, Trevor Rockliffe, Ben Sims, Michel De Hey, Tall Paul, Fergie, Lee Burridge, Christian Smith, Steve Lawler, John Digweed, Hernan Catteneo, Warren Clarke, Pete Tong, Richie Hawtin, Umek, Technasia, Paul Mac, Lucca, Billy Nasty, Valentino Kanzyani, Stanny Franssen, BK, Misstress Barbara, DJ Misjah, Tiesto, Ferry Corsten, Laurent Garnier, Bryan Cox, Phil Kieran och Chris Liebing. Vem hade vågat drömma om det två år tidigare?